Oavsett hur Riksbanken agerar så är vi nu inne i den sänkningscykel som varit efterlängtad. Att det kommer bli fler sänkningar från centralbankerna under höst och vinter är väldigt sannolikt. Diskussionen kring svenska kronan har nu därför flyttats från räntedifferens till att räntesänkningarna kommer stärka kronan via högre svensk tillväxt än europeisk, samt att en amerikansk mjuklandning ska leda till en svagare dollar då marknaden är beredd att ta mer risk.
I vanlig ordning finns det dock orosmoln. Feds dubbelsänkning kan tolkas som att de är mer oroliga för ekonomin än de tidigare velat ge sken av. Att Europa har problem är vida känt, framförallt Tyskland har det kämpigt. Ingen lär väl ha missat att Volkswagen pratar om att stänga fabriker för första gången någonsin och i fredags föll Mercedes-Benz aktie kraftigt efter vinstvarning, bl.a. på grund av svikande kinesisk efterfrågan.
Om Kina fortsätter gå tungt och Europa inte rycker upp sig (vilket blir svårt om Kina inte gör detsamma) och om den amerikanska landningen kanske inte blir så mjuk som man hoppas, så finns risken att kronan inte alls stärks. Det är väl inte en orimlig fråga att undra varifrån svensk tillväxt ska komma om Europa, USA och Kina går dåligt samtidigt som inhemsk efterfrågan bygger på en befolkning som är rekord skuldsatt och därför kanske inte kan öka sin konsumtion dramatiskt?
Även om prognosmakarna får rätt och räntesänkningar leder till en mjuklandning i USA och högre svensk än europeisk tillväxt så sker som bekant den utvecklingen inte över en natt. Om vi då kommer få vänta in i 2025 innan dessa saker sker så kan även mycket annat hända som gör att bilden ser helt annorlunda ut. Warren Buffett skrev i ett av sina aktieägarbrev “Forecasts may tell you a great deal about the forecaster; they tell you nothing about the future”.
Trevlig vecka!